I skogarna kring Keihoku norr om Kyoto händer det att asiatiska svartbjörnar river av barken från cedrar och cypresser. Fenomenet kallas kumahagi och lämnar långa sår i trädstammarna. När träden fortsätter växa bildas ny vävnad runt skadan och virket får ett förvridet, oregelbundet ådringsmönster. För skogsägare innebär märkena ofta ett kraftigt sänkt kommersiellt värde, och enligt Kyoto stad blir skadade träd ofta flisade till bränsle eller lämnade kvar i skogen.
Det är just dessa ärr som ligger bakom BEARS WOOD PROJECT. Projektet startades 2022 av Kyoto-företaget Tsutsumi Asakichi Urushi tillsammans med skogsbrukare och trähantverkare i Keihoku, och syftar till att använda virke vars värde sjunkit efter björnskador. Genom varumärket siita tillverkas surfbrädor i trä där den förändrade ådringen löper rakt genom den färdiga ytan. Ceder formas till en lång, böjd bräda som sedan beläggs med glansig urushi, vilket gör märkena från skogen ännu tydligare.
Centralgestalten i projektet är Takuya Tsutsumi, fjärde generationens chef för Tsutsumi Asakichi Urushi, en lackverkstad som grundades av familjen 1909. Företaget har i över hundra år förfinat urushi, ett naturligt harts som traditionellt använts inom japanskt hantverk som beläggning och lim. Tsutsumi började i familjeföretaget 2004 och har sedan dess fört materialet vidare till cyklar, skateboards och surfbrädor, långt utanför de format som vanligtvis förknippas med lackkonsten.
För siita arbetar Tsutsumi med surfbrädesformgivaren Rodrigo Matsuda, som har tillverkat brädor i trä i närmare två decennier. Matsuda formar virket i Keihoku medan Tsutsumi ansvarar för urushifinishen. Deras verkstad ligger intill floden Katsura i ett ombyggt sekelgammalt lantskåp. Temperatur och luftfuktighet påverkar urushins viskositet och glans, så Tsutsumi justerar processen efter förhållandena vid varje arbetstillfälle.
Problemet som ligger bakom brädorna är större än deras ovanliga utseende. Kyoto prefektur beskriver kumahagi som att björnar flår bark från arter som ceder och cypress innan de biter i det blottade virket. Prefekturen ser skadorna som en betydande fråga för skogsbruket, samtidigt som man medger att vissa aspekter av varför och när beteendet inträffar fortfarande är oklara. Tsutsumi beskriver BEARS WOOD PROJECT som ett försök att hålla det skadade virket ekonomiskt användbart. I stället för att bara välja de rena delarna av en stam arbetar samarbetspartnerna med områden som vuxit ojämnt runt såret. Han säger att gruppen ber skogsbrukare att fälla de drabbade träden under förutsättning att virket köps till ett skäligt pris. Ärret blir därmed en ekonomisk fråga lika mycket som en estetisk.
Keihoku har levererat virke till Kyoto sedan Heian-kyo grundades för över tusen år sedan. Siitas verkstad ligger inom detta långa trälandskap och använder lokal ceder tillsammans med andra träslag som paulownia. Förebilden kommer dock långt bortifrån: alaia, den fenlösa träbrädan som användes på Hawaii innan modern foam- och glasfiberkonstruktion gjorde sitt intåg. Tsutsumis tidigare experiment med lackerade alaia-brädor utvecklades så småningom till siita, som lanserades formellt 2023.
I varje björnskadad bräda finns en kedja av händelser. Först märker björnen trädet. Sedan växer cedern i åratal runt såret innan Matsuda börjar forma den, och till slut täcker Tsutsumi ytan med lager av urushi. Under lacken är skogen fortfarande läsbar. Finishen förseglar den förvridna ådringen mitt framme och förvandlar en avvikelse i trädets tillväxt till brädans mest igenkännbara detalj.
2
