Aron Sanchez-Baranda ägnar sig åt att betrakta liv som finns bortom den mänskliga världen. Genom foton och videor av marina organismer längs Kaliforniens kust dokumenterar han biologiska former som på samma gång känns igen och framstår som främmande. Han flyttar uppmärksamheten bort från identifiering och mot själva upplevelsen av att möta något vi inte helt förstår.
Konstnären, som är verksam i Kalifornien, låter organismernas närvaro, rörelse och materiella egenskaper stå i centrum i sina bilder. Enligt honom har betraktandet alltid fångat hela hans uppmärksamhet, ända sedan barndomen. Det är något han beskriver som avkopplande. Med tiden har den instinktiva fascinationen vuxit till en bredare fråga om människans ställning. Tanken att människan intar en central plats i naturen känns för honom kontraintuitiv, eller åtminstone förvirrande.
Sanchez-Baranda är intresserad av ögonblicket innan ett möte blir till kunskap. En okänd organism kan väcka nyfikenhet, obehag eller fascination utan att för den skull få en given tolkning. Hans bilder ger utrymme för att uppleva formerna utan att direkt placera dem i välkända kategorier.
Hans skapandeprocess börjar med öppenhet. Han kan vandra runt tills något fångar hans blick, eller återvända till material han redan filmat och fotograferat. Därifrån utvecklar han, med sin egen beskrivning, en serie koncentriska experiment som kan leda till en idé eller flera. Vissa bilder följer en tydlig inre bild som han gradvis formar, medan andra växer fram under arbetets gång och blir igenkännbara först med tiden, genom en slags automatism.
Intresset för hur bilder påverkar betraktaren går tillbaka till barndomens upplevelser av film och musik, som både engagerade och oroade hans sätt att förhålla sig till verkligheten. Han beskriver sitt intresse som abstraktionen av sensoriska reaktioner. För honom ligger mötets betydelse delvis i dess motstånd mot omedelbar förståelse, i att en känsla kan förbli olöst även efter att upplevelsen är över.
De biologiska former han dokumenterar väcker ofta frågor om vad man faktiskt ser. Sanchez-Baranda avfärdar inte denna nyfikenhet, men ifrågasätter antagandet att en bild av en organism nödvändigtvis måste åtföljas av en förklaring. Sådana förväntningar kan, menar han, dra uppmärksamheten från den upplevelse han försöker förmedla. Han säger att osäkerheten och de tidiga sinnesintrycken som förblir öppna fortfarande finns kvar i hans arbete, och att det är just dem han eftersträvar.
Att identifiera en organism kan ge användbar kunskap, men det uttömmer inte upplevelsen av att möta den. Genom att låta osäkerheten vara kvar utmanar Sanchez-Baranda förväntan att betraktande ska leda direkt till klassificering och förståelse. Han frågar i stället om vi kan ägna oss åt ett annat slags liv utan att göra dess betydelse, nytta eller relation till oss själva till det främsta.
För konstnären, som bor i Los Angeles, hänger detta sätt att se även ihop med de villkor under vilka människor upplever världen i dag. Den ständiga tillgången till information, analys och distraktion kan splittra uppmärksamheten och göra det svårt att stanna kvar vid en enda upplevelse. Han menar att vi allt oftare förbiser enskild aktivitet. Människans tillgång till information kan, enligt honom, ha en fragmenterande effekt på perceptionen, och sättet vi förstår tid och minne på formas av de data vi har tillgång till.
Hans foton och videor föreslår i stället en slags uppmärksamhet som bygger på observation snarare än fakta. Kameran blir ett sätt att, om än ofullständigt, dela upplevelsen av att möta en organism på plats. Sanchez-Baranda säger att själva handlingen att observera dem räcker för honom, och att arbetet strävar efter att förmedla en del av den känsla han får när han möter motiven i verkligheten.
Han är medveten om begränsningarna i denna översättning. En bild kan inte fullt ut återge att befinna sig i närvaro av en annan levande organism, och betraktaren förblir skild från det ursprungliga mötet genom dokumentationens villkor. Ändå är den delvisa återgivningen i sig meningsfull. Sanchez-Baranda menar att den tydligt pekar mot ett alternativ till en värld som organiseras kring mänsklig erfarenhet.
De organismer han fotograferar är inte inbillade invånare i en avlägsen framtid. De finns vid vår sida, följer sina egna rytmer och lever i miljöer som inte är beroende av mänskligt erkännande för att ha värde. Att lära känna dessa livsformer har berikat hans egen upplevelse. Han hoppas att vi tillsammans kan dra nytta av att granska det som känns bekant, medan vi fortsätter att hantera människans påverkan på jorden.
4
