Ett smalt stadshus i Kyoto visar hur en enda möbel – en kurvad trävolym – kan organisera ett helt hem utan att dela upp det i slutna rum. Sugi House, ritat av Ujizono Architects, stod klart i januari 2026 och ligger på en tomt om 83,91 kvadratmeter intill den södra infarten till Yoshida-helgedomen. Den träramade bostaden har 94,87 kvadratmeter golvyta och rymmer en familj på ett sätt som gör avskildhet till en rörlig egenskap snarare än en fråga om fasta väggar.
Utifrån är huset återhållet. Den övre våningen framträder som en trälåda svävande ovanför en indragen entré och parkeringsplats. Vertikala brädor ger fasaden en fin struktur, bruten av ett enda rektangulärt fönster. En upphöjd glasremsa tittar fram ovanför takfoten. Kompositionen smälter in mellan grannhusen utan att försöka överrösta dem; djupet kommer från skuggan under den utskjutande övervåningen.
Inuti etablerar arkitekterna Kazuki Ujigawa och Mirai Ozono en kontrast mellan våningsplanen. Bottenvåningen är förhållandevis sluten, med en hall som förbinder tre sovrum och ett badrum. En trappa mot baksidan leder upp till övervåningen, där vardagsrum, kök och matplats delar en rymligare volym under det lutande taket. Klättringen blir en daglig övergång från privata rum till gemensamma ytor.
Den övre våningen undviker den tomma öppenheten i ett oavgränsat rum. Den kurvade träkärnan separerar delvis vardagsrummet från köket och matplatsen, samtidigt som den döljer en stegliknande trappa upp till en mezzanin. Att röra sig runt kurvan förändrar vad som syns och vad som försvinner bakom den. Ett sänkt tak över köket förstärker skillnaden och ger olika aktiviteter egna proportioner utan att stänga in dem bakom dörrar.
Dagsljuset är en annan väg till öppenhet. Enligt arkitekternas projektbeskrivning släpper högt placerade fönster in ljus djupare i huset samtidigt som direkt insyn från grannarna begränsas. Exponerade takbjälkar är synliga under taket och ger den övre volymen en läsbar struktur. Öppenheten bygger på höjd och ljus snarare än på stora fönsterpartier utåt.
Öppningar mellan våningsplanen skapar visuella samband, medan gardiner erbjuder gränser som de boende kan justera. Det stöder arkitekternas avsikt att familjemedlemmar ska kunna vara medvetna om varandra samtidigt som de befinner sig i separata rum. Integritet blir något som varierar med aktiviteten, i stället för att bestämmas helt av fasta väggar.
Den kurvade kärnan är den avgörande gesten. Den ger den gemensamma våningen ett centrum, gör rörelsen genom huset meningsfull och erbjuder delvis avskildhet utan att kräva en korridor. För ett kompakt familjehem är det en användbar mellanväg: tillräcklig definition för att skilja aktiviteter åt, med utrymme för vardagen att flyta samman.
1
