Den som har hackat en stor hög färska örter vet hur snabbt arbetet växer. Bladen sprids över brädan, små bitar hoppar undan eggen och plötsligt måste allt samlas i mitten igen. NUO, ett set bestående av kniv och skärbräda, är formgivet för just detta vardagliga moment. Designern Münire Çalışır har gett skärytan en grund fördjupning som ska hålla ihop ingredienserna medan kniven arbetar.
Setet är ett studentprojekt vid Burg Giebichenstein University of Art and Design i Halle i Tyskland. Brädan är gjord av ask och har en nedsänkt yta som enligt projektbeskrivningen både samlar upp det hackade och ger kniven en plats att vila på mellan skärningarna. Idén utgår från samspelet mellan två vardagsföremål snarare än från ännu en prylen som tar plats på bänken.
Kniven börjar som ett vattenskuret ark av rostfritt stål. Genom en central pressning får den tredimensionell form, och handtag och blad blir en och samma komponent. Enligt projektbeskrivningen stödjer kniven radie en naturlig gungande rörelse, och knivens egen tyngd ska minska ansträngningen vid skärning. Det är formgivarens avsikter snarare än något som kan bekräftas genom användning, men kopplingen mellan den böjda eggen och den urholkade brädan gör rörelsen lätt att förstå.
Visuellt är kombinationen tydlig. Den mörka, runda brädan har markant träfiber och en kraftig kant. Ovanför den ligger en silverfärgad kniv som liknar en vikt metallskiva med öppet mittparti och ett brett grepp upp till. Fotografierna visar hur handen greppar genom öppningen under handtaget medan tummen vilar längs ovansidan, och att handen hålls över skärytan i stället för att sträcka sig ut från ett långt skaft. Det ger ett lättillgängligt intryck, trots att silhuetten vid första anblick snarare påminner om en liten skulptur än om köksredskap.
Det finns ändå frågor som bilderna inte kan besvara. Hur handtaget känns vid långa förberedelser, med våta händer eller för olika handstorlekar, är avgörande för om ett specialverktyg fungerar i praktiken. Fördjupningen i brädan är central för idén, vilket gör den mindre lämplig som ersättning för en stor, plan arbetsyta. Den passar bäst till fokuserade uppgifter där just en liten hög av örter ska hållas samlad.
Att kniven får en plats att vila på inom arbetsytan bemöter de pauser som uppstår mellan skärningarna, när man sträcker sig efter nästa ingrediens eller vänder sig mot spisen. Setet visar därmed uppmärksamhet på hela arbetsmomentet, inte bara på själva skärandet. Formen väcker intresse, och den lilla anpassningen för ett vanligt köksmoment ger skäl att använda den.
4
