Psykologen Małgorzata Ohme har för första gången öppet berättat att hon blivit besviken på människor. I en uppriktig intervju med det polska magasinet Viva säger hon att hon alltid har stått på hoppets sida och varit sin egen bödel. Det är ett erkännande som kommer från en person som arbetar med människors känsloliv och som själv har gått igenom ett tungt år.
Ohme beskriver det senaste året som så krävande att det fick henne att se över hur hon lever. Hon har inte varit i en parrelation på ett och ett halvt år och talar i intervjun om sin ensamhet med öppenhet. Samtidigt berättar hon att hon tidigare har levt i förhållanden som hon i efterhand ser som bristande i engagemang, där hon ibland stannade kvar i relationer på ett sätt som inte längre känns sant för henne.
Intervjun är ett personligt samtal snarare än en redogörelse för något enskilt händelseförlopp. Ohme beskriver inga detaljerade konflikter och nämner inga namngivna personer i det material som finns tillgängligt. Hennes poäng handlar i stället om att det är värdefullt att kunna säga högt när förtroende har brustit, även för den som vanligtvis ger andra stöd. Hon framhåller att det inte är lätt att erkänna för sig själv att man har gjort samma misstag om och om igen.
Ohmes uttalande bygger på en självinsikt som hon själv beskriver som ny. Att hon nu använder ordet besvikelse, och inte bara förklarar sina val, markerar ett skifte i hur hon ser på sin egen roll i de relationer som tagit slut. I stället för att skylla på omständigheter eller på andra vill hon ta ansvar för sina egna förväntningar och för hur länge hon har låtit hoppet väga tyngre än verkligheten.
Berättelsen speglar en bredare erfarenhet som många läsare känner igen: att ge sig hän i relationer, att hoppas på det bästa och att till slut behöva omvärdera vad man tål och vad man vill ha. Ohmes ärlighet om att hon har varit sin egen värsta kritiker ger samtalet om självkänsla och gränser en konkret ram, och den visar att även den som arbetar med psykologi kan behöva lära sig samma läxor som alla andra.
2
