Sex klänningar på Paris Fashion Week kan byta färg och mönster utan att bäraren klär av sig. Det är ANREALAGE som i vår- och sommarkollektionen SKIN använder E Ink-teknik för att låta plaggets yta förändras medan det sitter på kroppen. Bakom kollektionen står designern Kunihiko Morinaga.
Klänningarna beskrivs som bärbara skärmar, men den fjällika ytan gör att de snarare påminner om något som växer och förändras tillsammans med den som bär dem. Silhuetten förblir igenkännbar, medan färgerna som rör sig över tyget kan få ett bekant plagg att kännas nytt. Mode har länge lekt med idén om ett andra skinn, från åtsittande plagg till tryck som härmar strukturer i naturen. ANREALAGE tar den idén bokstavligt och behandlar klänningens utsida som något som inte behöver vara detsamma hela dagen.
Den föränderliga ytan bygger på E Ink Prism 3, en teknik som för elektroniskt papper bortom läsplattans skärm. Varje klänning bär omkring 1 000 till 2 000 enskilda delar arrangerade som fjäll, vilket gör att färgskiftet sker över många mindre ytor i stället för en enda styv panel. Konstruktionen gör att klänningen kan behålla sin form samtidigt som utseendet följer ett annat manus.
E Ink förändrar också teknikens effekt. Till skillnad från lysdioder glöder inte dessa delar när de rör sig över catwalken, utan deras färger syns i det omgivande ljuset. Det ger klänningarna en tystare form av dramatik, även när mönstren skiftar. Distinktionen är viktig för kläder, där en pryl som fästs ovanpå kan dra uppmärksamheten bort från plagget under. Elektroniken försvinner ändå inte in i tyget. Fjällen ger varje klänning en egen textur och gör det som möjliggör färgbytet till en del av designen.
I kollektionen utforskar ANREALAGE även andra föränderliga ytor, bland annat 3D-printade element som ser olika ut beroende på betraktningsvinkel. Alla förvandlingar kräver inte elektroniskt papper för att göra sin poäng. På en catwalk ger sådana förändringar ett plagg flera utseenden utan att någon behöver gå backstage efter en ny outfit. Samma idé skulle kunna vara attraktiv för scenkostymer, där en färgförändring kan markera ett skifte i stämning eller scen. För stunden handlar det dock om vad designen gör möjligt, inte om ett löfte att alla kommer att klä sig så här.
Det finns förstås skäl till att nästa sommarklänning knappast kommer att vara täckt av elektroniska fjäll. Tusentals sammankopplade delar väcker frågor om komfort, rengöring, reparationer och vad som händer när en av dem slutar fungera. E Ink antyder att ett plagg som kan byta utseende skulle kunna minska behovet av flera, men det är inte samma sak som att bevisa att klänningarna är skonsammare mot miljön. Därmed befinner sig SKIN någonstans mellan modeexperiment och materialdesign.
Klänningarna är inte praktiska ersättare för garderobens plagg, men de får den vanliga idén om ett fast mönster att kännas märkligt begränsande. Bäraren kan behålla samma silhuett medan ytan tar en annan riktning, och man behöver inte förstå E Ink för att uppskatta att se det hända.
2
