En väska behöver inte ha ett slutet yttre skal för att fungera. Det är utgångspunkten i designkonceptet Aurelis, skapat av designern Krittika Dutta som en livsstilsaccessoar där den bärande delen ligger inuti en öppen, skulptural ram.
Den yttre formen är hämtad från lotusroten, vars sammanlänkade mönster och hålrum har fått styra ramens uppbyggnad. I stället för att trycka ett naturinspirerat mönster på en vanlig väska låter Dutta själva öppningarna forma konstruktionen. Hålrummen gör att den inre pungen förblir synlig i stället för att döljas bakom en sluten yta, och betraktaren får därmed anledning att se på båda delarna samtidigt.
Inuti ramen sitter en mjuk pung i mörkbrunt läder. Det är den som utgör själva förvaringsutrymmet, medan den yttre strukturen står för silhuetten. Dragskon ger pungen dess karaktäristiska form och fungerar samtidigt som stängning. Greppet är hämtat från den indiska potli-väskan, en traditionell pungmodell med dragsko som fortfarande är vanlig vid indiska bröllop och ofta bärs till traditionella kläder. Sådana väskor kan vara dekorerade med broderi, pärlor och speglar, men hos Aurelis ligger den kulturella referensen i själva konstruktionen — den rynkade pungen och dragskon — snarare än i ett yttre dekorelement.
Färgskalan håller sig inom en varm palett. Den yttre ramen har en bronsfärgad yta som ger ett elegant intryck, medan lädret i pungen är mörkbrunt. Kontrasten mellan den tydligt definierade ramen och det mjuka, rynkade lädret beskrivs som en stor del av designens karaktär. Exakt vilket material ramen är tillverkad av framgår däremot inte av beskrivningen — den bronsfärgade ytan är en finish, inte en materialuppgift.
Uppdelningen i två delar svarar också på en praktisk fråga som en öppen väska väcker: var tar innehållet vägen? Den yttre ramen behöver inte utgöra en sammanhängande yta eftersom pungen står för det slutna utrymmet, och dragskon sköter stängningen. Däremot är det inte säkert att ramen skyddar innehållet mot stötar. Konceptet ger i stället den skulpturala utsidan och den inre behållaren varsin tydlig roll.
Aurelis är tänkt att uttrycka individualitet, och den ovanliga ramen ger den avsikten en konkret form. Man behöver inte känna igen lotusroten som inspirationskälla för att finna väskan intressant, men kännedomen om ursprunget gör öppningarna lättare att förstå. För den som gärna bär uttrycksfulla accessoarer kan en väska som blir blickfånget i en outfit ha en given plats.
Samtidigt finns praktiska frågor kvar. Vikt, kapacitet och hur enkelt man når innehållet i pungen är uppgifter som ännu inte har redovisats, och därför är det svårt att se Aurelis som en given vardagsväska för en fullbokad dag. Det som däremot står klart är valet att hålla själva förvaringsdelen enkel och lägga experimentlustan i det yttre. Även den som inte skulle välja väskan själv lär ha något att fråga ägaren om.
2
