Den nya filmatiseringen av Jane Austens roman Sense and Sensibility sätter den sensuella och sexiga naturen i centrum. Landskapet i filmen är inte bara en kulisse utan en del av berättelsen, där känslor och sinnen speglas i gröna ängar, regnblöta vägar och starkt solljus över kullar och träd.
I huvudrollerna syns Daisy Edgar-Jones som Elinor Dashwood och George MacKay som Edward Ferrars. Elinor representerar förnuft och återhållsamhet, medan Edward är en man vars känslor och val ständigt prövas. Mötet mellan dem och den omgivande naturen ger berättelsen en mer kroppslig och sinnlig dimension än många tidigare tolkningar.
Att låta naturen bära en stor del av känslouttrycket är ett grepp som passar romanens tema väl. Austen skrev om två systrar vars olika sätt att möta kärlek och förlust speglar spänningen mellan förnuft och känsla. I filmen blir miljöerna ett sätt att visa det som inte sägs högt, till exempel när karaktärerna rör sig genom landskapet eller vistas i det fria.
Filmens fokus på naturen väcker också frågor om hur klassiska romaner kan tolkas för nya publiker. Genom att betona sinnlighet och det visuella har produktionen valt att lyfta fram sidor av Austens text som ofta hamnar i skuggan av de sociala konventionerna. Det ger en tolkning som är närmare kroppen och känslan, utan att tappa bort romanens ironi och skarpa iakttagelser.
1
