I Nederländerna har jazzmusikern Gerrit byggt en stuga helt av återbrukade material, där det mest iögonfallande är ett lapptäcke av gamla fönster. Stugan har vuxit fram bit för bit, och resultatet är ett hem som fungerar både som en tillflyktsort från stadslivet och som en plats för att slappna av och göra musik.
Gerrit hade ingen tidigare erfarenhet av byggnadsarbete när han satte igång. Han samlade in fönster under lång tid innan bygget började och lät sedan materialet styra arbetet. Byggandet gick långsamt, ett stycke i taget, och han fick hjälp av sin tonåriga son, familjemedlemmar och vänner. Enligt det som framgår av källmaterialet var det ett gemensamt projekt som växte fram över tid, snarare än ett snabbt renoveringsprojekt med en färdig ritning från början.
Fönstren är inte bara ett stilgrepp. De släpper in naturligt ljus och ger utsikt över landskapet runt stugan, så att omgivningen blir en del av inredningen. Varje fönster bär med sig sin egen form och sitt eget glas, och när de sätts samman i ett lapptäcke blir det en konstruktion som varken liknar ett traditionellt hus eller ett färdigt modulsystem. Invändigt märks den höga takhöjden och de synliga träkonstruktionerna, som ger rummet en varm och rå karaktär. En vedeldad öppen spis utgör stugans tydliga mittpunkt, och den värmer upp rummet på ett sätt som passar den vintertid då stugan används som fristad.
Inredningen präglas av ett eklektiskt uttryck, där möbler och musikinstrument blandas fritt. Det är just detta blandade intryck som gör att rummen känns personliga snarare än planerade. Instrumenten har en självklar plats i stugan eftersom musiken är en central del av Gerrits liv, och det är i stugan han kan ägna sig åt att spela utan att störas av stadens ljud. Stugan rymmer även en loftsäng, ett kök, ett badrum, ett växthus och trädgårdar, vilket gör den till en fullvärdig bostad trots sin enkla grund.
Tomten har också en egen historia. Marken ägdes tidigare av Gerrits far, och på platsen har ett gammalt hus restaurerats. Stugan bygger alltså vidare på en familjeanknuten plats, och bygget har därmed också ett känslomässigt värde utöver det praktiska. Att familjen har varit delaktig, från sonen till vänner och släktingar, gör att projektet blir en gemensam berättelse om generationer som arbetar med samma mark.
Gerrits projekt bygger genomgående på återanvändning av material som annars hade kunnat slängas. Fönstren samlades in under en lång period, och det var först när materialet fanns på plats som konstruktionen började ta form. Det gjorde att byggandet fick ett tempo som styrdes av tillgången snarare än av en tidsplan. Det är en metod som gör bygget till ett exempel på hur gamla föremål kan få nytt liv i ett hem. Samtidigt visar stugan hur ett långsamt, varsamt byggande kan ge ett rum med tydlig identitet, där varje detalj har en historia bakom sig.
Det finns uppgifter som inte framgår av materialet. Den totala byggkostnaden anges inte, och inte heller den exakta tidsramen för bygget. Det går därför inte att säga hur lång tid det tog att färdigställa stugan eller vad den kostade att bygga. Underlaget är dessutom en beskrivning i en videopresentation, inte en oberoende granskning av projektet, och uppgifterna bör läsas mot den bakgrunden.
1
