Att ett barn pendlar mellan två förskolor är en vanlig lösning när föräldrar har delad vårdnad eller arbetar på olika håll. Men hur påfrestande är det egentligen för barnet? En förälder har ställt frågan om det kan bli för stressigt för dottern att växla mellan två olika förskolor. Svaret är att det beror på flera saker – barnets ålder, hur ofta växlingarna sker och hur väl de vuxna runt barnet samarbetar.
Barn är generellt anpassningsbara och kan trivas på flera ställen, särskilt om de känner igen rutinerna och har trygga relationer till personalen. Men upprepade byten kan innebära påfrestningar. Varje förskola har sina egna rutiner, regler och sociala grupper. Att ständigt behöva ställa om kan göra att barnet känner sig splittrat eller hamnar utanför. Det är därför viktigt att föräldrar och pedagoger pratar ihop sig och skapar så mycket kontinuitet som möjligt.
Enligt rådande kunskap på området är nyckeln till en fungerande vardag förutsägbarhet. Om barnet vet vad som ska hända och när, minskar stressen. Det kan handla om att lämna och hämta vid ungefär samma tider, att ha en fast veckorytm och att prata med barnet om vad som ska ske. Föräldrar kan också se till att barnet har med sig något igenkännande, som en favoritbok eller en liten sak, mellan förskolorna.
Det är också viktigt att lyssna på barnets signaler. Om dottern blir mer ledsen, sover sämre eller drar sig undan kan det vara tecken på att växlingarna är för många eller för snabba. Då kan det vara klokt att se över schemat och kanske minska antalet byten. Samtidigt är det inte säkert att två förskolor i sig är skadligt – många barn har två hem och två förskolor och mår bra, så länge de vuxna samarbetar och barnet får tid att landa.
Förskolorna har också ett ansvar att underlätta övergångarna. Genom att dela information om barnets dag, rutiner och utveckling kan personalen på de båda förskolorna skapa en röd tråd. Föräldrar kan bidra genom att vara tydliga med vad som fungerar och inte, och genom att inte stressa upp sig själva. Barn speglar ofta vuxnas känslor, så ett lugnt bemötande från föräldrarnas sida kan göra stor skillnad.
I slutändan handlar det om balans. Att växla mellan två förskolor behöver inte vara negativt, men det kräver planering och lyhördhet. Om barnet verkar må bra och trivs på båda ställena finns ingen anledning till oro. Om däremot stressen blir påtaglig kan det vara värt att ompröva upplägget. Det viktigaste är att barnet känner sig tryggt och att de vuxna runt omkring tar ansvar för att vardagen blir så förutsägbar och lugn som möjligt.
2
