Den brittiske arkitekten Norman Foster har presenterat sin första armbandsur, framtagen i samarbete med urmärket Lebond. Klockan är en mekanisk modell med en elegant silhuett och ett band som är integrerat i höljet. Foster beskriver processen som något som liknar arkitektur, där hela föremålet ses som ett sammanhängande system.
Utgångspunkten var att ifrågasätta hur en klocka brukar se ut. Traditionellt fästs ett band vid ett urhus, men Foster ville låta höljet, bandet, urtavlan och urverket ingå i en och samma helhet. Han förklarar att de började fundera på varför band och hus ska kännas som två separata föremål, och när bandet sågs som en förlängning av höljet föll resten på plats.
Resultatet är ett urhus i titan av grad 5 som är 38,5 millimeter brett och vidgas till 40 millimeter där det övergår i det integrerade bandet. De traditionella fästena har tagits bort, och bandet löper i stället runt urhuset. Foster menar att detta gav en kontinuerlig profil men också gjorde klockan bekvämare att bära.
Klockans roterande ram och design för tankarna till flygestetik, en referens till Fosters intresse för flygning och hans långa karriär med internationella resor. Den dubbelriktade tolvtimmarsramen gör det möjligt att läsa av en andra tidszon med den vanliga timvisaren. Urtavlan skyddas av ett välvt safirglas med antireflexbeläggning, och klockan är vattentät ned till 50 meter.
Klockan finns för närvarande i två versioner. Natural Titanium Edition har ett mikrosandblästrat titanhölje, en borstad urtavla i metall och ett grått gummiband. Black Edition har ett mattsvart DLC-belagt titanhölje, en svartlackerad urtavla och visare samt ett svart gummiband. Foster har konstruerat klockan så att användaren kan byta hölje och band, och fler varianter ska släppas över tid.
Foster säger att en klocka är ett mycket personligt föremål som följer med på resor och i vardagen. Han beskriver klockan som något som ska kunna användas i olika situationer, på ateljén, på en byggarbetsplats, under resor eller vid formella tillfällen, utan att kännas dyrbar eller begränsad till en särskild miljö. Den enkla fästmekanismen gör det möjligt för användaren att skapa egna kombinationer.
Det är första gången Foster designar en klocka, men han ser inte skalskillnaden som ett hinder. Han menar att frågorna är desamma oavsett om det gäller en stad, en byggnad, en stol eller en klocka: hur fungerar det, hur är det tillverkat och hur passar delarna ihop? Processen beskrivs av honom som en förfining genom skisser, prototyper och justeringar tills idén känns given.
2