Användningen av plastpåsar i Sverige ökar igen. Det sker efter att plastpåseskatten avskaffades i november, och utvecklingen väcker frågor om vad som händer med miljön när de billiga påsarna återigen blir vardag i butikerna.
Plastpåsar som hamnar i naturen bryts inte ned på ett sätt som gör dem ofarliga. Istället omvandlas de till mikro- och nanoplast, partiklar som sprids i miljön och skadar bland annat ekosystemet. Det är en av anledningarna till att plastpåsar länge har setts som ett av de vardagliga miljöproblemen som är lätta att minska, eftersom varje påse som undviks direkt minskar mängden plast som kan hamna i naturen.
Skatten infördes för att få konsumenterna att använda färre engångspåsar och i stället välja tygkassar eller andra återanvändbara alternativ. Med skatten borta försvinner den prisskillnad som tidigare gjorde att många tänkte efter två gånger innan de tog en ny påse vid kassan. Det gör att valet mellan engångspåse och återanvändbar kasse i praktiken blir mindre tydligt för den enskilde, och den styrande effekten som skatten hade på vanorna i handeln riskerar att försvagas.
Utvecklingen i Sverige bygger på en tydlig tidsordning: först kom skatten, sedan avskaffandet i november, och nu syns en ökning i användningen. Den som handlar regelbundet märker förändringen direkt vid kassan, eftersom priset på engångspåsen inte längre skiljer sig på samma sätt från tidigare. Det innebär också att det som tidigare var en påminnelse om att ta med egen kasse nu för många blir något som ersätts av gamla vanor.
För den som vill minska sitt plastanvändande finns några enkla vanor att utgå från. Att ha en tygkasse i väskan eller bilen gör det lättare att säga nej till en ny påse, och det är ofta det enklaste sättet att bryta en vana. Att använda påsar flera gånger, till exempel till sopor eller matrester, minskar också behovet av nya. Att sortera sopor och lämna plast till återvinning ger dessutom bättre förutsättningar för att materialet kan användas igen i stället för att hamna i naturen, där det kan brytas ned till mikro- och nanoplast.
Frågan om plastpåsar handlar i grunden om att påverka beteenden i vardagen. Skatten var ett verktyg för detta, och när den togs bort återgår ansvaret i stor utsträckning till var och en som handlar. Det gör att enskilda val, som att komma ihåg sin egen kasse eller tacka nej till en påse för något litet köp, får större betydelse för hur mycket plast som hamnar i omlopp.
2
