Ni är ett par, men verkar ändå inte vara på väg mot samma saker i tillvaron. Kanske lever ni parallella liv. Begreppet beskriver en relation där två människor visserligen är tillsammans, men där deras vardagliga mål, rutiner och framtidsplaner alltmer sällan möts.
Det kan handla om par som bor under samma tak men sällan umgås, som har separata semestrar, olika umgängeskretsar eller skilda ekonomiska prioriteringar. De är formellt ett par, men fungerar i praktiken som två individer som delar bostad och kanske familj, utan att dela en gemensam riktning framåt.
Att leva parallellt behöver inte vara ett medvetet val. Ofta uppstår det gradvis, när vardagens krav tar över och samtalen om gemensamma mål uteblir. Till slut kan paret ha glidit isär så mycket att de inte längre vet vad den andra längtar efter.
För den som befinner sig i en parallell relation kan känslan vara svår att sätta ord på. Utåt sett fungerar allt, men inombords saknas närhet och samhörighet. Det är en tyst form av avstånd som sällan leder till öppna konflikter, men som långsamt urholkar bandet.
Skillnaden mellan att vara tillsammans och att leva tillsammans blir tydlig. Att vara tillsammans handlar om känslan av gemenskap och riktning. Att leva tillsammans handlar om praktiska arrangemang som boende, ekonomi och logistik. När det senare finns men det förra saknas uppstår den parallella relationen.
Många par kan leva så i åratal utan att någon av dem ifrågasätter det. Andra märker till slut att de inte längre ser fram emot samma saker. Frågan som då väcks är om man vill fortsätta på samma sätt eller försöka hitta tillbaka till en gemensam väg.
Att bryta ett parallellt mönster kräver att någon av parterna vågar ta upp det som skaver. Det handlar inte nödvändigtvis om att göra slut, utan om att börja prata om vad man faktiskt vill – tillsammans och var för sig. Först då går det att avgöra om relationen har en framtid eller om den redan har glidit isär.
3
